sportaffärfördomar

Jag har upptäkt att jag har högre förtroende för personal i sport/friluftsaffärer med dialekt än de som pratar ren stockholmska. Under en promenad på Kungsgatan förra veckan då jag besökte fem olika sportaffärer för att ta reda på lite mer om långfärdsskridskor var de som hade dialekt mycket mer kunniga! Detta är lite skumt speciellt när det kommer till långfärdsskridsko då det är en väldigt stockholmsk företeelse (i norr är det för mycket snö – man åker skidor, och i söder finns det nästan inga isar) och då borde det ju vara tvärt om: att bönderna inte vet något alls men att stockholmarna ska ha full koll. Så var det inte. Kunnigast var de på Stadium och Naturkompaniet och de var de med dialekt. Mest hopplös var nollåttan på Alewalds (eller vad de heter) som inte hade någon koll alls. På Stadium började jag prata med en stockholmare som bad mig prata med en som var lite ”kunnigare”. Den kunnigare var såklart inte stockholmare. Försäljaren på naturkompaniet var inte ens svensk, han måste kommit från amerikana eller england. Hur som helst tror jag det hela kan bero på att om en person flyttat till Stockholm och jobbar i en jävla affär måste dom vara genuint intresserade av vad de säljer – för varför flytta ifrån sin stad för ett sk ”skitjobb”? Ã… andra sidan kanske det just är de nyinflyttade som har svårast att få jobb så de kanske får nöja sig med dessa serviceyrken.

Värt att tillägga är att jag också tror att falafel är bättre på ställen där peronalen inte pratar perfekt stockholmska, bortsett från kungsgrillen som har grym falafel och personalen är svennebodybuilders, typ.