Silverslitet 2014

För nästan ett år sedan gav jag och tre vänner oss av till ett fjällområde som var rätt okänt för mig och förmodligen många andra. Därför tänkte jag redovisa vår tur genom lite text och ett antal bilder.

Vandringen fick namnet Silverslitet då vi skulle gå från Kvikkjokk, där det en gång i tiden fanns ett silverbruk, till väg 95 som också kallas Silvervägen.

I stora drag skulle vi först vandra ett par dagar utmed Padjelantaleden och sedan ta av mot Vaimok för att sedan gå obanat i Sarddávágge ner till Miekak fiscecamp och därefter väster ut söder om Gaskávrre bort till Ikkesjávrre för att avsluta på leden ner till Guoledisjávrre där vi skulle få skjuts till Sandvikens fjällgård.

Obs! Detta är inget GPS-spår utan en generell dragning över vår rutt.

Första dagen var het. Nästan inga moln på himlen och knappt någon vind att tala om heller. Vandringen var lätt och genomfördes mestadels i barrskog. Tältade på en upptorkad flodbädd några kilometer innan Njunjesstugan.

Tältet jag använde det året var Echo II av märket Hyperlight Mountain Gear, ett lättviktstält i det slitstarka materialet Cuben fiber. Ett problem, som egentligen inte var något problem under just denna vandring då det var så vackert väder mestadels, var att jag inte kunde sitta upprätt i tältet. Vilket som i slutändan ledde till att jag nu sålt tältet och köpt ett Duplex tent från Zpacks.

Dag 2

Denna dag fick vi för första gången komma upp på kalfjället. Hettan var fortfarande smått outhärdlig så det var bara att slänga sig i första bästa pool/göl och bada.

Det nya vedköket fungerade bra så länge vi hade rikligt med pinnar och det fanns det ju mycket av nedanför trädgränsen som vi åter hamnade i innan vi kom fram till Tarrekaisestugan. Nytt på menyn för i år var lax, som torkades hemma innan.

Framme i Tarrekaise blev det åter ett dopp, denna gång i Darrávrre.

Stugvärden Sigrid hade nyligen utbildat sig till massör och behövde folk att öva på. Vi ställde givetvis upp! Sigrid är inte bara massör och stugvärd utan har även hörts en hel del i P1, framförallt i fjällradion.

Dag 3

Under natten fick vi lite regn och morgonen blev därför fuktig men ändå rätt varm. Molnen passerade lågt ovanför våra huvud. Vi vek av från Padjelantaleden efter ett par kilometer och tog leden mot Vaimok.

Utsikten mot Tarrekaisemassivet var fantastisk. Äntligen var vi på kalfjället igen.

Vädret repade sig efter den kraftiga stigningen upp i Gurávágge samtidigt som vandringen blev rätt behaglig igen.

Vi slog läger vid sjön väster om Gurájávrre. Utsikten var magnifik tack vare inte bara vackra fjäll utan även en dramatisk himmel.

Till middag blev det Mapu Tofu, en klassiker från Sichuan. Tofun, som vi torkat, blev inte helt perfekt, men ändå helt OK. Resten av grytan magisk.

Kvällsljuset och tältplatsen var helt OK.

Dag 4

Under natten passerade ett åskväder vilket kändes spännande och så klart lite läskigt. När vi vaknade på morgonen kände vi den klassiska doften av skogsbrand. Förmodligen hade blixten slagit ner någonstans i närheten och orsakat en liten brand, dock inget vi såg.

Vädret var desto brutalare denna dag när vi gick söder ut i dalen öster om Doaresoajvve.

Närmare Mordor har jag nog inte varit förut.

Som tur var lättade det när vi började kliva ner mot Sarddávágge.

Under denna tid jobbade jag på Lantmäteriet och kunde skriva ut specialkartor över vissa delar i skala 1:25000 med fastighetskartan som bas vilket var väldigt bra att ha när det var dags för vad.

Behaglig vandring ner i dalen och läger i höjd med en gammal offerplats (som bara syntes på fastighetskartan). Till middag blev det en slags wok på sojabitar och grönsaker tillsammans med udonnudlar om jag inte minns fel.

Dag 5

Ganska låga moln denna dag också, men ack så vackert ändå! Vi vek av från dalen och tog höger in på norrsidan av Skärrebåtkåjávrre. Där fanns en gammal rösad led som vi följde.

Utsikten ner mot sjön Bieskehávrre var helt sagolik. Nu var vi snart åter bland träd vilket kändes ovant. Leden ner till Miekak var rätt så oanvänd vilket vi fick förklarat senare av värdarna på fiskecampet som berättade att dagens fiskare är mycket latare än förr. Idag tar man helikoptern upp till fjällsjöarna istället för att vandra. Tråkigt!

Tältplats för dagen blev nere strax söder om Miekak fiskecamp på en berghäll ute på udden.

Vi tog tillfället i akt och köpte folköl samt tog en bastu. När vi klev in i värmen öppnade sig himlen och regnet vräkte ner men vad gjorde det när vi satt och svettades inomhus.

Johan och Oscar passade även på att köpa ett paket cigg att mysa med till bastun.

Kvällslugnet efter regnovädret.

Dag 6

Stugvärden var en vänlig figur från Söderhamn som skjutsade oss över sjön så att vi slapp den, enligt honom, rätt trassliga vandringsleden runt sjön. Tack för det!

Kalfjäll igen efter en tung uppförsbacke i björkskog. Leden som en gång funnits här bestod idag endast av märken på träd, stigen var nästan helt försvunnen.

Från Miekak och vidare åt väster ut ändrade bergen karaktär. Nu bjöds det på stora kala berghällar och en hel del klippblock.

Molnen låg åter väldigt lågt när vi slog upp tältet vid Tjierbmakjávrre.

Dag 7

Nästa dag var det betydligt finare. Nu kunde vi se Sulitelma och framför allt Nuortta Sávllo på gränsen till Norge.

Denna dag hittade vi massor av blåbär vilket betydde: pannkaksdag!

Kvällens tältplats blev Nuorjojávrre där vi åt borstj och drack vodka samt spelade kort.

Dag 8

Fantastiska berghällar innan vi anländer Ikkesvágge. Dock bör påpekas att det även var en hel del klippblock. Från Miekak till Ikkesvágge bör endast passeras när det inte regnar då det nog skulle varit ett helvete med alla hala stenar.

Nästa lägerplats blev på en magisk strand utmed Ikkesjávrre där vår vandring förvandlades till en förstklassig bad- och solsemester vilket var lite oväntat.

Dag 9

Dagen inleddes med skön vandring utmed stranden.

Nere intill Jurun hittade vi denna skylt som kändes lite otydligt, speciellt med tanke på att stigarna var minimala tyvärr.

Tillbaka på kalfjället för en sista gång innan vi kom ner till Silvervägen, väg 95, där skjuts väntade ner till Sandvikens fjällgård där vi handlade mat och flyttade in i en av stugorna.

Kvällsmåne i Sandviken blev det sista från denna resa.